Under flera års tid har jag haft en pågående utgrävning av en del av vår tomt. Inte för att jag tror att jag ska hitta några forntida skatter utan för att någon tidigare ägare har använt ett större område som soptipp. Här har jag successivt grävt fram gamla plastkrukor, leksaker och till och med en hel gammal stolsdyna i röd plysch!?
I helgen, efter flera timmars arbete, grävde jag fram en jättestor söndertrasad plastskiva. Galet trist helgprojekt skulle nog många tycka och kanske en tjänst man hellre skulle vilja betala för att någon annan gjorde. Men jag bara grävde på. Trots att mörkret till slut föll runtomkring mig, var jag som uppslukad av mitt grävande i jorden. Jag förundrades själv över min hängivenhet i att gräva efter skräp? Men sen kom på att jag gjort precis så som jag ofta brukar göra, när något egentligen är rätt trist. Jag leker.
Nästan utan att jag är medveten om det, är det som om plastskivan förvandlas till resterna av ett hustak ifrån vikingatiden och jag blir till en sakkunnig erkänd arkeolog som försiktigt sopar bort jorden från mitt fynd. Noga studerar jag dess färger och speciella mönster och tycker till och med att det är lite vackert.. innan förtrollningen bryts och det åter förvandlas till en plastskiva.
