Likt en stolt förälder tittar jag på mina små plantor som trängs i vardagsrumsfönstret och tänker på mig själv som en odlingsmästare. Tänk att jag till och med kan skapa mig min egen mat. ”Är det inte coolt, hojtar jag till tonårssonen, i år odlar vi till och med biff.”
Såhär tidigt på säsongen är det lätt att se sig själv som mästare. Jag odlingsmästaren som likt en magiker skapar tillsammans med naturen. Framför mig ser jag ett helt växthus fyllt av härliga bifftomater, vackert formade paprikor och svarta blanka aubergine. Tänk på sikt skulle jag kanske kunna bli helt självförsörjande på grönsaker..
Att jag planterat årets paprikafrön typ två månader för sent, inte ens äger något växthus och att förra årets enda aubergine mer liknade ett enögt monster, viftar jag bara bort. Naiva människor är lyckligare människor. Leken stärker mitt självförtroende. Vem har förresten sagt att det handlar om antalet odlade grödor. Jag säger att varje morot räknas och är ett mästerverk i sig!
