Idag tänkte jag presentera en av våra familjemedlemmar vid namn ”Urban”. Alltså jag tycker ju om hela min familj men Urban är verkligen helt fantastisk! Jag matar honom med potatisskal och matrester två gånger om dagen och som tack har han under de senaste åren, bidragit med mängder av ny jord till vår trädgård och all näring som våra växter och buskar kan tänkas behöva. Dessutom kräver han inte alls lika mycket tid och luktar betydligt mindre än en vanlig husgris. Till små-kusinernas förtjusning behöver han dock kissa lite emellanåt.
Ända sedan vi skaffade honom och sen hans syster Ursula, har min syn på vårt matavfall helt kommit att förändras. Där jag tidigare såg ofräscht skräp ser jag nu värdefulla tillgångar. Där jag tidigare suckat över barnens kvarlämnade matrester, samlar jag nu istället glatt upp dem efter middagen och ger Urban sin kvällsmåltid. Under sommarhalvåret tar det bara ett par, tre veckor, att omvandla våra gamla matrester till ny näringsrik jord. Och riktigt magiskt blir det i fall vi sedan lyckas med konsten att skapa lite ny mat med hjälp utav vår gamla.
