Från Paris åkte vi sedan vidare med tåg ända ner till Atlantkusten till en tjusig semesterort vid namn Arcachon. Här fick vi några lugna dagar på den vackra stranden där strandkanten fascinerande nog flyttade sig fram och tillbaka 100 meter under dagen pga tidvattnet. Vi hyrde åter boende av en familj. Denna gång blev det ett större gästhus hos ett franskt pensionärspar som till pensionen köpt en av områdets alla vackra sekelskiftsvillor. Paret verkade trivas superbra med sitt liv i den lugna lilla staden men när jag själv lekte med tanken på att leva deras liv kände jag att jag nog skulle få lätt panik över att ha allt så snyggt, perfekt och tillrättalagt runtomkring mig. Väldigt härligt att vara på semester vid havet men som tur var kände jag inte att jag drömmer om att ha en villa här för sådär 24 miljoner.
Det roliga med tågluff är att man får testa på så många olika slags liv i en och samma resa. På vår återresa mot Sverige fick vi även prova på livet i den supermysiga tyska universitetsstaden Heidelberg, där vi hyrde in oss i en gästlägenhet mitt i gamla stan. Åh alltså denna hemnyckel hade jag däremot gärna kunnat behålla lite längre.
I våningen ovanför oss bodde vår otroligt trevliga värdfamilj med två barn, en katt och två kaniner, som visst helt hade tagit över deras lilla bakgård tillsammans med allehanda bärbuskar och potatisplantor som växte i olika regnbågsfärgade krukor. Andra kvällen blev vi inbjudna, att tillsammans med deras vänner sjunga vackra tyska körvisor nere i deras 1700-tals källare. Underbart rolig kväll 👌
Tänk att promenera hem genom dessa historiska kvarter efter ännu en härligt sen kväll med skönsång och filosofiska samtal tillsammans med ett gäng övervintrade studenter. Auf wiedersehen Heidelberg!