Lisa Mannberg

Såhär denna svarta fredag vill jag bara uppmuntra dig som läser att ta en liten paus i ditt scrollande efter frestande erbjudanden och istället gå in i rollen som psykolog. Ta på dig ett par intellektuella glasögon och fundera lite djupare kring vad du egentligen letar efter?

Samtalet skulle kunna låta ungefär såhär:

– Är det något särskilt du söker efter?

– Ja jag tänkte kolla efter den där legogrejen som sonen ville ha fanns till bra pris.

– Mm jag förstår. Har han inte redan väldigt mycket lego?

– Jo det är klart men han kommer bli så glad om han får den här.

– Men om du tänker efter lite mer, vad tror du då att du egentligen vill uppnå med ditt inköp? Är det bara att han ska bli glad?

– Ja jag köper den såklart för att vi ska bygga den tillsammans.

– Okej så det handlar om att du vill umgås med din son, känner du inte att ni umgås tillräckligt?

– Nej jag känner ofta att vi har för lite tid tillsammans.

– Så det här nya legot skulle ge er lite mer tid?

– Ja eller vi skulle ju kunna bygga med vilket lego som helst egentligen. Det handlar väl bara om att ta sig tiden och sätta sig ned.

– Tror du han känner likadant?

– Ja han tycker nog det är kul oavsett vilket lego vi bygger med.

– Så det du säger är alltså att det är mer tid som du söker?

– Precis. Fast tid är ju inget man kan hitta på rea..

För några veckor sedan insåg jag att jag för ovanlighetens skull var bjuden på två fester två lördagar i rad. Känslan att vilja köpa något nytt festplagg dök såklart genast upp. ”När det för en gångs skull är lite fest på gång vore det väl roligt med något nytt?” sa Slösa men Spara replikerade snabbt att ”App, app, app, lek istället för köp.”

Men inget i min garderob kändes inspirerande nog. Jag insåg att det var dags att ringa in min ”privata kläddesigner”. Noga synade designern min garderob och höll sedan upp en grön klänning i fint spetstyg ”Den här har du inte använt många gånger, den blir bra att sy om”. Lamt protesterade jag att den faktiskt varit ganska dyr, ska vi verkligen klippa i den? Men hon var obeveklig. ”Vad gör den för nytta i din garderob om du ändå inte använder den?” Och sen gick hon loss med saxen.

Min kära designer var verkligen på hugget denna dag så det var bara att go with the flow. Att överdelen på klänningen kunde bli en vacker topp hade jag ju räknat ut men att även underdelen kunde bli en festtopp hade jag aldrig kunnat ana.

”Jaha låt mig nu se, det behövs någonting mer, konstaterade designern. ”Ja, nu vet jag vi tar loss underkjolen från kjolen och syr fast den upptill, det blir perfekt”. Självsäkert slog hon sig sedan ned vid symaskinen och sydde ihop allt i en rasande fart samtidigt som hon mumlade något om modehus och Paris..

I våras när jag höll på med mina frösådder trodde jag att det knappt skulle bli någon skörd. Våren hade varit så kall vilket gjorde mig oinspirerad att komma igång så allt kom i jorden rätt sent. Ändå kunde jag inte låta bli att leka med tanken på mig själv som en oslagbar odlingsmästare och fantisera om att jag i slutet av sommaren skulle få skörda härligt biffiga tomater och vackra blanka aubergine.

Såhär med facit i hand får jag lov att konstatera att det här med lek är ett oerhört kraftfullt verktyg för att lyckas med saker. Att man provar, utforskar och låtsas att man kan tills att man faktiskt lyckas ”Fake it until you make it”. Trots att plantorna kom i jorden så sent blev det ett gäng läckra bifftomater och hela två stycken sagolikt vackra aubergine.

Och sist men inte minst min jättepumpa eller ”Solägget” som jag också kallar den. Gödslad med bokashikompost och en stor portion lekfullhet och fantasi 👌😘

När man pratar stress, återhämtning och hållbar vardag kommer man lätt in på träning. Rörelse är ju så fantastiskt bra för att minska stress i kroppen och få ny energi. Men hur ska man göra för att bli tillräckligt motiverad för att lyckas få till den?

Att tävla eller att sätta upp olika mål och träningsutmaningar för mig själv har jag sedan länge gett upp på. Och att försöka muta mig med dyra gymkort eller snygga träningskläder fungerar inte heller. Nej det enda som funkar är att träningen är riktigt rolig. Och hur blir den riktigt rolig då? Jo såklart genom lek!

Min främsta träningslek är att jag leker att jag är en cykelmästare. En cykelmästare ser cykeln som det optimala sättet att förflytta sig på, eller kanske till och med det enda. Cykeln är nästan som en förlängd del av en mästares kropp. En cykelmästare cyklar varje dag året runt oavsett väder. Om någon frågar om hon inte ska ta bussen när snön bokstavligen vräker ned, ler hon bara ett förvånat leende och skakar på huvudet som om frågan var ett skämt.

Jag springer även gärna men bara om jag får springa i skogen. Här leker jag att jag är en avatar. Jag leker med tanken på att jag smidigt springer fram mellan träden. Hur hela min kropp rör sig som om den är del av naturen och hur mina bara blåa fötter nästan ljudlöst hoppar över stenar och rötter. Plötsligt inser jag att jag visst sprungit flera kilometer.

Att dansa är för mig ändå den överlägset roligaste och mest lekfulla rörelseformen och faktiskt en väldigt lättillgänglig form av träning om man bara lyckas få bort all form av prestation. Ett sätt att komma runt detta är att tänka ”Fuldans”. Fuldans är en egen dansstil som de flesta lätt kan lära sig. Grunden i dansstilen är överdrivna rörelser i kombination med en cool min. Att sätta på gamla 70 och 80-tals hits och sträcka upp sina pekfingrar i luften samtidigt som man diskar eller plockstädar brukar vara ett bra sätt att komma igång. Musikalhits funkar också alldeles utmärkt. Kom ihåg ju att fulare och fånigare du dansar desto närmare kommer du denna överlägsna dansstil om man vill skaka av sig dagens stress och spänningar. Har du familjemedlemmar som inte uppskattar din nya musikstil? Inga problem. Bara på med hörlurar och rocka loss ändå. ”Silent disco” är för övrigt riktigt bra för att få bort prestationen i dansen, ingen har ju den blekaste aning om du alls håller takten, sååå befriande.

”När du kommer hem ska du tänka att du hänger av dig din jobbpåse i ett träd eller buske bredvid ditt hus, innan du går in. Och sen på morgonen tar du bara ned påsen igen innan du går iväg till jobbet”, var ett tips jag fick av min kloka äldre kvinnliga kollega. Värt att pröva för att få lite lugnare nattsömn, tänkte jag. Men jag hade lite svårt att föreställa mig en jobbpåse och insåg att det för mig snarast handlade om att försöka tygla en liten ”jobbig” hundvalp.

Följande arbetsdag avslutade jag helt enkelt med att binda fast den lilla ”jobbhunden” i tallen i vår trädgård. Alltså det tar ju såklart tid att uppfostra en valp, men tankeleken har faktiskt fungerat över förväntan. Efter bara några dagar slutade ”valpen” åtminstone att hålla mig vaken om nätterna och nu börjar hon inte krafsa på dörren förrän väckarklockan ringer. Det är spännande detta med att försöka styra om sina tankar med hjälp av sin fantasi. Det är liksom som om hjärnan inte riktigt kan skilja det ena från det andra och därför går att lura lite grann.

Det andra jag gör är att jag försöker intala mig själv att jag har gott om tid istället för att tänka att jag har ont om den. Detta är något som Bodil Jönsson lyfter fram särskilt i sin senaste bok som heter just så ”Gott om tid” och har en liten ek på framsidan som en symbol för just detta. När jag låtsas att jag har gott om tid och upprepar för mig själv att ”Det är lugnt” och ”Du hinner” så känner jag mig genast lite lugnare. Okej vad skönt, jag har ju gott om tid, tänker jag.

När det är väldigt mycket som ska göras och allt går i ett högt tempo runt ikring, försöker jag gå in i rollen som Monomästaren. En monommästare är en person som (i motsats till multi) bara kan göra EN sak i taget. En monomästare har bara en sak på sin att-göra-lista. En en-punktlista. Visst kan det hända att hon blir avbruten i sitt fokus av ett barn eller en kollega men efter avbrottet återvänder hon bara till sin fokusuppgift tills dess att uppgiften är slutförd. Först då lyfter hon blicken och frågar (sin hund som står där, ivrigt viftande på svansen) vad som är dags att göra härnäst.

Sensommar och skördetid. Mina odlingar har flippat ur helt och fått total hybris. En av broccoliplantorna har brutit sig ut ur mitt lilla växthus, zucchinin levererar nya jättefrukter så fort jag vänder ryggen till och vårt plommonträd levererar flera kilo ätbar frukt för första gången på 6år. Gurkplantan som jag trodde hade gett upp, har visst lagt två nya små gurkor i trädet som den klättrat upp i.

Jag cyklar till jobbet efter ännu en dålig natts sömn. Min egen sensommar-hjärna har visst också fått totalhybris. Utvilad och oanvänd under semestern är min hjärna nu full av iver att tänka ut nya idéer och lösa alla möjliga typer av jobbproblem när jag råkar vakna på natten.

På kvällen säger jag åt min hjärna på skarpen. Du kan ju inte köra slut på mig redan första veckan heller! Energin ifrån sommaren måste ju räcka hela vintern eller åtminstone fram till jul.

Tänk om man ändå kunde spara en del av sin sommarenergi, lägga en del av den i frysen att ta fram när man känner att det börjar sina. Men nej jag vet ju att energi är en färskvara, den går inte att spara, knappt ens från söndag till måndag. Men tänk om man kunde spara bara lite av den, kanske torka den?

– Eller kanske konservera den med ättika och..

– Tyst! Himla hjärna klockan är 04.43.

– Då är du ju född

– Sov nu!

Efter vår tågluff har det blivit mycket hemester. Jag uppskattar verkligen att även hinna med att bara vara hemma när jag är ledig, Såklart göra lite kortare utflykter i närområdet men framförallt att få mycket ostyckad hemmatid. Efter en tids hemester lyckas jag skrapa bort det översta lagret av ”jag måste” ned till nästa lager av ”jag vill” och ”jag känner för”. Om man har lång hemester kan man till och med komma ned till nästa lager ”jag drömmer om”.

Att vakna upp till ljudet av regn, som det varit en hel del av denna sommar, kan verkligen förgylla ens hemester lite extra. Tänk en hel dag med en massa tid för roliga inneprojekt utan att jag behöver ha det minsta dåligt samvete av att jag inte njuter av sommarvädret och drar med barnen på långutflykt. Nej ljudet av regn betyder fri speltid till barn och fri lektid för mamman.

På hemestern finns tid att prova och lära sig nya saker, oftast genom att misslyckas. Jag försöker laga en väska men råkar istället klippa sönder den. Jag testar två nya vegetariska recept men det blir så äckligt att jag får lov att slänga alltihop. Jag provar att göra rosa färgbad på avokadokärnor och växtfärga en bomullströja.

För att ett dygn senare inse att jag verkligen inte passar i den här rosa färgen.

Men inget av det här spelar egentligen någon roll. Det är inte själva resultatet som är det viktiga. Själva grejen med att vara ledig är ju att jag inte måste prestera. Jag leker ju bara. Leker och experimenterar. Och varje nytt projekt och ny idé som jag testar är ju bara en förstudie inför mitt nästa projekt. Hm.. nästa gång ska jag kanske testa att växtfärga med blåbär.. och linslasagne låter väl ändå ganska gott?

Från Paris åkte vi sedan vidare med tåg ända ner till Atlantkusten till en tjusig semesterort vid namn Arcachon. Här fick vi några lugna dagar på den vackra stranden där strandkanten fascinerande nog flyttade sig fram och tillbaka 100 meter under dagen pga tidvattnet. Vi hyrde åter boende av en familj. Denna gång blev det ett större gästhus hos ett franskt pensionärspar som till pensionen köpt en av områdets alla vackra sekelskiftsvillor. Paret verkade trivas superbra med sitt liv i den lugna lilla staden men när jag själv lekte med tanken på att leva deras liv kände jag att jag nog skulle få lätt panik över att ha allt så snyggt, perfekt och tillrättalagt runtomkring mig. Väldigt härligt att vara på semester vid havet men som tur var kände jag inte att jag drömmer om att ha en villa här för sådär 24 miljoner.

Det roliga med tågluff är att man får testa på så många olika slags liv i en och samma resa. På vår återresa mot Sverige fick vi även prova på livet i den supermysiga tyska universitetsstaden Heidelberg, där vi hyrde in oss i en gästlägenhet mitt i gamla stan. Åh alltså denna hemnyckel hade jag däremot gärna kunnat behålla lite längre.

I våningen ovanför oss bodde vår otroligt trevliga värdfamilj med två barn, en katt och två kaniner, som visst helt hade tagit över deras lilla bakgård tillsammans med allehanda bärbuskar och potatisplantor som växte i olika regnbågsfärgade krukor. Andra kvällen blev vi inbjudna, att tillsammans med deras vänner sjunga vackra tyska körvisor nere i deras 1700-tals källare. Underbart rolig kväll 👌

Tänk att promenera hem genom dessa historiska kvarter efter ännu en härligt sen kväll med skönsång och filosofiska samtal tillsammans med ett gäng övervintrade studenter. Auf wiedersehen Heidelberg!

En av mina favoritlekar när jag reser är att leka med tanken på att jag skulle bo någon helt annanstans, i ett annat land, i ett helt annat slags boende och göra helt andra saker. Att fantisera om att byta liv med någon annan och känna efter hur det skulle kunna vara. Att hyra boende av en annan familj några dagar gör livsbytet väldigt verklighetstroget.

När jag klev in i vårt första boende i en närförort till Paris, var det nästan som om jag började prata franska direkt trots att jag egentligen bara kan ett fåtal ord. Mönstrade tapeter, vackra konsthantverk och en hemlig trädgård bakom höga grönskande murar.

Om jag bodde här skulle jag vakna upp på söndagsmornarna, gå ut barfota på altanen, avnjuta en stark espresso och leende tänka tillbaka på gårdagens lilla tillställning på vår innergård. Sen skulle jag plocka undan några vinflaskor och fundera över vilken av stans antika loppmarknader som kunde vara värt ett besök under dagen för att sedan snabbt bli avbruten i mina tankar av att barnen kivades om vem som skulle få spela först på pianot. Jo det skulle nog vara helt okej att byta liv med den här familjen ett litet tag.